jag vet inte varför men jag återvänder alltid hit, det var väl något vi gjorde, något vi sa här som förändrade mitt liv

Dag 3 i min bearbetning. Första dagarna gick bra. Vi har inte pratat sen fredagen den 13e, dagen då allt hände, dagen innan alla hjärtans dag. Men så skrev han igår och hjärtat stannade. Jag bara blir sån. Men jag svarade knappt och var tråkig och tvär, det är ju så man ska vara sägs det. Men det är ju inte jag, och det känns så himla fel!

Dag 3 idag som sagt. Redan fått bakslag. Insåg hur mycket jag saknar honom förut.
bara ett hej, ett sms, en hand på min mage, våra knäskålar mot varandra.
och det slog mig när jag läste min dagbok förut
att i 3 år har det konstant handlat om dig. ända sen vi träffades har det bara varit du du du. sen första dagen.
du har varit min fasta punkt, den som bekräftat att jag är jag och att jag finns
och nu kan jag inte luta mig mot det längre
ändå sitter jag här med gamla dagböcker överallt och minns ingenting annat än våra varma somrar
och våran kalla vinter

Kommentarer

lämna ett avtryck här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0