quietheart

För sex månader sen skrev jag sorgliga texter om brustet hjärta
och kampen att gå vidare.
Av nån lustig anledning lockar det till sig fler läsare och kommentarer än den lyckliga kärleken.

Man intalade sig själv att kärleken var odödlig, fast det egentligen var precis tvärtom.
Jag blev inte ju starkare av att hålla mig kvar hos nån som gjorde mig illa. Jag blir starkare av att se över axeln
och inse vilka som står kvar när andra flyr



Överallt läser jag i tidningar hur man håller kärleken vid liv.
JAG VILL INTE HA ERA JÄVLA RÅD OCH DIREKTIV
ingen alls förutom han och jag kan förklara för oss hur man håller kärleken vid liv
det räcker med att han vänder sig om när vi går skilda vägar på stan
- dunk dunk dunk
så slår mitt hjärta ett extra slag



och jag står på perrongen och ser mig om längs snötäckta vyer
minns ni hur det var den där vintern?
det enda jag vill förmedla är hur det känns just nu
jag står maktlös inför kärleken igen
för allt som existerar mellan krigen och all denna meningslöshet
det är du
det är alltid bara du

jag önskar alla kände samma sak