quietheart

jag satt på ett tåg långt bort från dig
på väg hem till en ort helt täckt av snö
röda hus, vita knutar snön följde med hela vägen till staketens kant
de vita bergen av skottat fruset regn tornar upp sig
målar om min värld

kylan blev min vän
min ursäkt för att gömma mig igen
i musiken

jag lyssnade på låtar som skulle få mig att växa
de skulle sätta ord på mitt liv på mina känslor på mig
för plötsligt kände jag mig femhundra meter över marken
med ett ryck stannade tåget och jag
väcks ur min dvala

så obegiligt stort att du vill
vara
min

JAG TÄNKTE;
ska det alltid kännas såhär?
var är min ångest, mina demoner, var är jag?
JAG HITTAR INTE ALLTING JAG LÄRT MIG LEVA MED

OCH DET SLOG MIG;
det är såhär mitt liv kommer se ut
föralltid

ett under att du ser mig
att du fortfarande ser mig som någon
som kan ge dig
någonting
att du vill vara min

kylan har blivit min vän
min ursäkt för att klampa in i ditt hem och krypa ner under ditt täcke
och musiken;
ja musken den förstår
HÖR DU SANNINGEN DEN LÄT SOM ETT SKRATT

jag kan inte vänta längre
måste tömma mina lungor på din luft
och andas in den på nytt
jag älskar dig.