quietheart

hur det var då

man gick väl omkring i en dimma
sa saker man inte stod för
och skrattade folk rakt upp i ansiktet
allt var en seger

man köpte väl tusentals klänningar
kände sig som nån jävla queen
och hånglade tills man spydde

man hade väl egentligen varken
samvete eller ånger
nätterna var bara våra
ingen kunde stampa sönder våra revir

men nätterna övertogs av andra alfahanar
vi fick vika av åt sidan
blev elaka mot varandra
man dränkte sanningen i ångor av alkohol

inget hade nån mening alls
och man kände sig väl bara jävligt äcklig
allt kan förändras på en sekund blott

och sen låg man väl ensam hemma igen
kved i fosterställning
för att naturligt nog känna sig
besegrad

hur det är nu

allting handlar om den självklara mängden
vi sticker inte ut och passar inte in
allting följer ett sicksack mönster
upp på sociala ner på systemet

jag bröt mig väl fri
inte ska jag säga annat
och självklart saknar jag när
vi gick som segrare över kullerstenarna
men jag skulle inte byta bort en sekund av det här

nån träffade nån
en annan en annan
jag träffade honom
det var inte mer med det

och tryggheten infann sig
jakten på närhet nådde ett slut
ångesten svepte undan
la sig under det tjocka täcket
för att stanna

sen kröp man ner under ett annat täcke
fosterställning
men min rygg snuddar vid hans mage
jag ska aldrig mer vara ensam