och i ett ögonblick, då allt står still

jag börjar om på nytt
färgar håret och byter alla kläder mot vita
tror att nån där uppe ska se mig
för det enda jag själv kan se är suddiga fotografier
du med rosa kinder under elvislakanen och jag bredvid
läpparna mot kinderna
och jag minns precis hur dom kändes när de var så rosiga som då
våra evighetsnätter

man blir väl alltid blind för saker som står precis framför en
och man blir lika blind för saker som står tusen meter bort
du och jag är ett avslutat kapitel sen snart 500 dagar
de här vita jävla kläderna och mitt blonda hår tar mig ingenstans
och ändå tror jag att dom ska ta mig just till dig
till mitt hjärtas plats
där jag tror du väntar
i vår evighetsdans som jag aldrig vill ska ta slut

jag skrev ett brev igen
"ett vykort ifrån länge sen"
den enda som kan förklara är jocke berg
han säger; tror du att kärlek är som sångerna vi hör?
och jag tror att kärlek är precis som sångerna vi hör
jag tappar mina orienteringspunkter, tack vare dig andas jag på nytt
fingrarna krampar sig fast kring min röda penna jag skrivit alla mina brev med

och min andra tröst, mr winnerbäck, sjunger;
ta dina minnen och försvinn ur mitt liv, älskade älskade du
och det känns som han sjunger till mig
ber mig sluta vara den jag är
och bli den jag var
men jag fick chansen
du gav mig chansen
..och nu är det försent

här ligger ångest och prylar i drivor

det kommer alltid finnas känslor och attraktion mellan oss
säger du
vi kan inte vara vi
säger du sen
och jag fattar inte hur jag ska kunna släppa nån som känner för mig
samtidigt som jag känner för honom.
jag förstår nog egentligen ingenting.

då kommer känslan, den smygande känslan, den enda jag inte rår på

varenda cell i min kropp
saknar dig

och snart finns det inga tårar kvar, men dom var mina att ge vem som helst, äntligen, sätter jag själv mina gränser

jag vill verkligen inte att allt ska vara slut
de tre viktigaste åren i mitt liv ska suddas ut
alla orden ska brännas och bilder ska glömmas
nu är jag helt ensam igen
och jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.

så länge hjärtat mitt slår

dunk dunk dunk
jag älskar dig
trots att du är den största idioten av dom alla
kanske blir vi alla såhär nån gång
men jag önskar bara det kunde ta slut

(tre år) och allt det där du föll för finns fortfarande kvar

är jag en austronaut?
är jag så ensam?

och så tänder jag ljuset trots att du hatar att klä av dig när jag ser,

imorn är det 3 år sen jag träffade dig första gången
tre år sen mitt liv förändrades totalt
och jag är fortfarande här
man kanske inte kan bli mer patetisk än jag är
men jag älskar dig så jag går i tusen bitar
och jag hatar att se dig må så här

jag visste aldrig hur jag skulle ta hans skratt

bryta band är det värsta jag vet
3 år av mitt liv som skall klippas som ett pappersark
en del ska bli två

min fina rebound
det som hjälpt mig i min bearbetning
dumpde mig igår
och jag är världens ensammaste igen

jag måste sluta ta alla signaler fel
jag måste sluta vara så besatt
jag måste sluta sluta sluta vara så dum och idiotisk

jag kommer aldrig lära mig att leva här


hej.

idag känner jag mig ritkigt lycklig

you have killed me

jag undrar vilka ord du valde till henne för att berätta
kanske en lögn igen
för nu är du där
och allt är bra
men jag är här
jag är fortfarande här

jag tar steget ur vår sista dans

Såna som vi växer inte på träd
vi kom som ett stjärnfall, du och jag
vi brände hål på fördomar
gled genom atmosfären som ett skott med ett enda mål
att bränna och förstöra
bilda stora kratrar i ytan som aldrig återställs

vi ligger tysta i vår krater ler
när vi ser vår framtid brinna ner


jag har ägnat snart tre år av mitt liv på dig
ingenting har någonsin känts mer rätt
för med dig gick allting så fruktansvärt lätt
och vad hände vad hände vad hände vad hände vad hände med oss?
jag trodde jag äntligen hittat något jag kunde behålla

en ganska stor del av mig har slutat hoppas nu.
jag ser dina drömmar nu sakta lostna från mitt liv
det gör ömsom ont, är ömsom skönt
mycket skrämmer mig
för vår kärlek har hjälpt mig genom hela mitt gymnasieliv
på min väg mot det vuxna,
du har hjälpt mig att bli jag
men kanske kanske
måste jag nu fortsätta ensam

innerst inne är jag rädd
för du är lika ensam som jag.
men för vår skull måste jag ta steget ut nu.


och nu när jag inte har dig, tycker jag att jag ser dig överallt

i only stick with you
because there are no others


inatt var jag hos min rebound
det känns fint att vara vid liv
en dag till
och idag ska du prata med B om våran träff
jag vet att du kommer ljuga.


inget är på riktigt, eller hur?

B vet. Hon vet att vi sågs, men hon vet inte vad som hänt
min älskade H ljuger för henne
hela deras förhållande är en lögn
jag vill skrika
SER DU INTE
men jag kan inte göra någonting
och på söndag när dom ses igen kommer han ljuga sig ur det här också

man undrar hur du orkar
manundrar hur du kunde bli såhär?
och man tycker lite synd om dig
för vem ska orka bry sig
tillslut?


När blev du såhär
varför
vad är det som gör dig till ett sånt odjur?
jag önskar jag bara kunde gå
men jag kan ingenting utan dig.

is she dark enough to se your light?

Idag firar H och B 10 månader. Jag spyr. Jag spyr på hela deras förhållande. Jag spyr på henne som inte förstår nånting, jag spyr på honom som låter det hålla på. Han var inte ens kär för 4 månader sen. Varför dra ut på det?
Svartsjukan äter mig innifrån

vad jag bryr mig om nu
är att du går sönder inuti
så som jag gjorde det

RSS 2.0