quietheart

vi pratar om framtiden och jag blir varm ända in i benmärgen

Han suckar och säger
jag är så trött hela tiden, vart är jag påväg hjärtat?
och vad svarar man på det, vi är ju alla påväg mot ljusare tider
men det verkar som om mörkret vägrar lämna oss. Det håller sig fast som en mörk järnklo och snurrar in sig i mitt hår.
Han blåser bort mitt hår från sitt ansikte och säger, för mig finns bara du
Jag bara ler och längtar efter värmen
man går omkring i det här ständiga dova ljuset och längtar efter en vår
den är alldeles för avlägsen just nu
men jag har handlat tulpaner och ställt ut i vardagsrummet
den symboliska vårblomman. jag har aldrig längtat så i hela mitt liv.

Jag sitter i hans soffa och väntar på att mitt liv ska ta fart igen
det går på halvfart nu,
långa dagar passerar och jag tappar räkningen på hur många gånger jag åkt det där tåget
tranås - vikingstad, vikingstad - tranås
i ren desperation skriver jag i min dagbok
"det är du som får min tid att gå mellan alla resor, min blommiga dagbok"
som om jag väntar mig en förändring genom en sån hamrlös handling som en bläckpenna mot randigt papper. Jag läser gamla anteckningar och missar allt för många ord som fläckats ut av tårar. Min gamla dagbok har varit med allt för länge, det är dags för en ny.

förut kunde jag oroa mig för allting. Hur vädret skulle bli eller vem jag skulle sitta bredvid i klassrummet. Skulle jag sitta ensam? Är jag en idiot som har kortärmat på mig mitt i vintern? Vem är jag?
så jag längtade iväg till världen utanför korridorer täckta av blåa skåp jag försökte fly och stannade hemma
allt jag ville var att få försörja mig själv, känna doften av egentvättade lakan och äta mat i mitt egna vardagsrum
men utan jobb kan man inte göra nånting
nu längtar jag tillbaka till tryggheten
och jag ställer mig själv samma fråga:
vart är jag påväg hjärtat?

Hjärtat har släppt väder i ett dygn nu. Alla fönster i lägenheten är öppna och jag kollar på blocket var man kan köpa syrgasmask. Han är alldeles för nöjd med de hemska dofterna och jag boxar honom i magen och säger att det luktar äckligt.
Nu är jag ensam i hans lägenhet och passade på att släppa väder jag också. Doften var identisk med hans tidigare. Vad har vi ätit egentligen?
Det spelar egentligen ingen roll. Jag älskar hans generade skratt.

vaknade imorse så fruktansvärt lycklig
nu har natten kommit och snön viner utanför
det är som den skriker åt mig att glömma mitt förflutna
men med vindarna kommer det och det gör mig ledsen

2007:
är hos H men känner mig inte ett dugg välkommen. beror på jag-vet-vad, och jag vill få dig att må bra igen.
det gör fortfarande så ont att någon annans liv är intressantare än mitt.

ett utlägg från en förlorad tid, det var det här jag skrev
varför lät jag det fortsätta, varför fick han trampa på mig?
hur kunde jag vara så dum?

jag vill inte ägna en tanke till åt honom
men när mörkret kryper på
och marken täcks av vit tung snö
spolas mitt liv tillbaka
jag vill aldrig mer tillbaka

min älskade R
kan du beskydda mig?

07.00
han pussar mig på kinden och jag vaknar till hans leende
den kan du ha! säger han och sen skrattar han hejdlöst
jag fattar noll men förstår senare att det är ett ironiskt bevis på uppskattning
jag har snarkat hela natten igen

det är ofattbart hur han kan älska alla mina brister så

SLÄPP ALDRIG IN DOM
DET ÄR ETT KALLT KRIG

när jag mådde som sämst försvann hon
jag stod med svarta linjer under ögonen och kände mig trasig
hon sa, du är dum i huvet som inte fattar
jag har ställt upp för dig hela tiden
men nu är du bara dum i huvet
han vill ju inte ha dig

så jag köpte det
och vi hamnade på kant
jag torkade bort alla svarta linjer
jag gjorde allting på hennes villkor för att inte förlora kriget
hoppades att om jag gjorde som hon ville skulle vi aldrig komma ifrån varandra
jag är dum i huvet och hon ställer upp för mig

kriget tog inte slut
är det ett straff för nånting jag gjort?
det blev år av svek och lögner
hon ljög för mig och jag skällde på folk som sa emot henne
jag skällde tills jag gick i tusen bitar, bad dom lämna henne ifred för att hon inte alls ljög
hatet bara växte i mig mot människor som ville henne illa
men som alltid kom sanningen fram och det var ju mig hon hade ljugit för

orken bara rann ur mig.
jag satt på perrongen och kände mig dum och ful
vad hade jag gjort för att förtjäna detta svek?
jag förstod aldrig
men vi var systrar och systrar förlåter
så jag förlät

är jag en syndare i guds arkiv?
jag kan inte sluta undra, vad är det jag har gjort?

nu skäller hon varje dag eller är det kanske varje vecka bara?
jag vet inte, jag kan inte räkna dagarna längre
det suger ur all min kraft
vad är det jag har gjort?

jag orkar inte bråka mer
JAG VILL INTE HA

hur gör man
älskade syster
hur vill du att jag ska vara

jag förstod aldrig orden som du sa
varför vi två var ett par

jag måste sluta vänta på ett svar.
sist thåström sjöng för mig stod du bredvid
och jag saknar det egentligen inte alls
men jag hatar att vi bråkar
jävla H

jag rusar i natten och letar efter lösningar
vart gick det fel
hur kunde vi tappa bort varandra?

olyckssyster säg mig,
var var jag när jag behövdes
var var jag när du var svag
var var jag när din livsvilja tog ledigt för ett tag
var är min olyckssyter, låt det inte ta slut

om vi är lätt förvirrade och allting är på glid
då behöver jag min syster: jag behöver henne så



mina nätter blev plötsligt så oändligt långa
jag fastnar i vårat nät och lyckas inte ta mig loss
dina ord mot mina och snart finns inget annat än ilskan

-

jag lägger mig huvud på hans bröst och han trycker sin stubbiga haka mot min panna
han formar ord som får mig att brista i tusen bitar
det är kärlek större än allt jag upplevt
han lovar mig att allting ska bli bra innan vi somnar
jag älskar hur han ser ut när han sover
för mig är hans styrka min styrka och det absolut finaste som finns

så jag blundar och tänker:
ALLTING KOMMER ORDNA SIG
så länge jag är med dig

- Här kommer jag! nynnade R glatt och skrämde mig när jag duschade
sen hoppade han in och balsamerade mitt hår
haha
jag älskar oss.

Nu har vi sovit ifrån varandra två nätter irad
vi brukar alltid annars sova tillsammans och han brukar säga
håll om mig tills jag somnar, för annars går det inte
och jag svarar, jag kan inte annars heller, lägger min arm honom och känner mig så fruktansvärt liten mot hans kropp.
precis innan jag ska säga att jag älskar honom pussar han mig på kinden
förstör mitt moment
och säger det först
jag älskar dig
jag älskar dig
jag älskar dig

jag ligger hemma nu utan att sova bredvid och klia på hans rygg
jag försöker komma på vad jag saknar mest
men hittar inte ord på nånting
JAG SAKNAR ALLT

jag saknar hans nariga torra händer som han alltid glömmer smörja
jag saknar hans korta ögonfransar som blinkar mer än någon annan jag känner
jag saknar hans överläpp som glider ner över hans tänder när han ler
jag saknar fötter som sticker ut från täcket
jag saknar att se det blåa lörddret från tandkrämen när vi borstar tänderna tillsammans
jag saknar hans skäggstubb mot mina bröst när han somnat
jag saknar hans lilla soffa som gör att vi får ligga nästan på varandra för att kunna dela den
jag saknar hans underbara engagemang i mat
jag saknar hans händer om min midja när jag skrattat åt honom och han vill göra mig till sin fånge
jag saknar hans lena läppar som söker sig till mina och alltid hittar rätt oavsett mörker
jag saknar hans sätt att skratta när jag berättar om min dag och jag saknar hans öron som lyssnar på allt jag berättar
jag saknar att klia honom i håret tills min arm somnar
jag saknar att bara andas tillsammans i samma takt

förut tänkte jag på saker som jag retade mig på hos honom
och jag kom inte på en enda sak
det är som att vi alltid varit varandras perfekta motbild
jag stör mig inte på frisyr, kläder, attityd, val av tvprogram, musiksmak, principer,
inte nånting. han är perfekt.
han är världens bästa pojkvän och jag längtar efter hans hud.

så jag ringde upp
och sa att jag älskar honom
ikväll hann jag först

 

jag har aldrig lärt mig hur man håller lågan med liv
men tillsammans med honom blev allting plötsligt verklighet
allt jag drömt, allt jag aldrig haft, allt jag blev, allt jag är.

; om jag förlorar dig så förlorar jag synen