quietheart

Nånting växer i mig
och även fast H -
(alltid den där jävla H)
- ger mig ångest och osäkerhet
så känner jag mig mer säker än jag gjort på
dagar, månader, år
(vem räknar?)
när jag pratar med dig.

jag får nog byta bort min header snart.
det här är ingen blogg om dig H
du ska ut ur mitt liv föralltid

jag har inte duschat än
för mina lemmar luktar som dina lemmar
jag tror jag vill ligga på din arm föralltid

vi låg som skedar i 14 timmar
tick tack tick tack
jag har aldrig varit så levande
min arm sover, sa du
och jag skrattade och kysste din hals




mina fingrar luktar som ditt hår
och mina ådror pulserar
dunk dunk
var har du varit i hela mitt liv?

dom sa; du hittar snart någon B
och jag sa; jag hittar aldrig någon, H har gjort mig till ett skal
ett synligt spöke utan nerver och själ
men sen kom du
och ingenting har känts så rätt på ett och ett halvt år
var har du varit i hela mitt liv?



och plötsligt blev allting jag levt i svartvitt
färgglatt
och plötsligt såg jag allting på ett annat sätt

Lasse Lindh sjunger att;
nu så är det väl äntligen våran tur att träffa nån som behandlar oss väl
kysser mig ömt och brutalt sover sked håller hårt både morgon och kväll
Dom säger dom bästa är tagna men dom ljuger, dom ljuger för vi finns ju kvar

repeat i 3 minuter och 13 sekunder.
bara lukten gör mig svag

nu har jag tänkt på R konstant sen jag lämnade hans nersuttna soffa
jag vill bara vara där hela tiden
ah
äntligen

R, R, R, R.
Det susar i mina öron
men mina läppar smakar fortfarande som dina.
även om jag hoppats på mer rus
så, åh -
vad mysigt det var.

vi pratar inte längre
och det är ömsom jätteskönt
ömsom jättejobbigt

jag börjar förstå att du inte behandlar mig som jag förtjänar
och jag börjar förstå att det inte ska vara du och jag längre
även om jag alltid trott att vi var det vackraste som nånsin funnits.
mitt liv cirkulerade kring Lasse Lindh's:
"jag vet att vi inte är dom första, att tusen tusen andra före oss
har gjort det vi gjort och kännt det vi kännt
men det känns ändå som vi är dom första och dom vackraste nånsin"

och sen fick jag höra Lisa Miskovsky's - Butterfly man
och om man byter hennes du, mot jag, och tvärtom handlar låten om oss två nu
"i took your pain and filled your empty heart
you stole my dreams, you broke my soul apart"

och för tillfället har ingen textrad passat in bättre

Hur kunde jag lägga ner så många timmar på oss
hur kunde jag tro och vilja att det skulle vara du och jag för alltid?
För dig finns inget föralltid, förutom med B som du är otrogen mot.
fyfan för dig H

Ingenting är som det ska vara sen du försvann
och jag slirar runt med varenda äcklig kille jag ser
lär mig leva utan dig

och jag har inte varit utvilad på flera veckor
jag vaknar och letar efter en hand
som jag trodde skulle räcka till oss båda
men där finns ingenting och oron biter i mig

jag önskar du kunde vara lika ensam som jag

känner mig ovanligt grå idag
jag vet inte om det beror på morgondagen
eller om det beror på 536 dagar innan
men ovanligt grå är jag.

helvete, varför är man alltid en jävla nybörjare på sånt här?

Det händer att jag råkar gå där han går,
och hamna mitt i doften av hans mörka hår
Då känns det som nå't som jag känt
för länge se'n,
det känns som liv,
det luktar vår

en dag gick vi till myrorna och handlade förlagda LP-skivor att pryda dina väggar i din nya lägenhet med. Vi köpte 15 skivor, jag brukade byta ut dom när du var på fotbollsträning för att överraska dig. Sista gången jag var hos dig stod Bruce Springsteen på din hylla med sina slitna backfickor på jeansen ut mot rummets tomhet

i love you with all the madness in my soul

våra runda ord förvandlades till kantiga och hårda,
du är så himla dum mot dig själv B, förstår du inte att jag inte vill längre! jag älskade varenda ord du sa, trots att dom slet mig i tusen bitar. Du hade ett sätt att vara övertydlig när du inte alls behövde och tvärtom. Du bet dig i läppen och tittade ut genom fönstret. Axlarna skakade och du blev röd under näsan av allt snor jag torkade bort. Vad är det som inte går, vad är det, vad är det? skrek jag när jag stod bakom dig vid fönstret. Lägg av, det går inte, fattar du inte, jag kan inte.
Övertydligheten igen.
Jag gav dig mina gamla Liverpoolshorts för att lätta på stämningen. Jag visste inte när jag kom till dig då att det var den sista dagen i mitt liv tillsammans med dig, och vi som skulle se Liverpool - Everton. Merseyside, du, jag och mina gamla shorts. Du blev överlycklig, hoppade omrking i de för små kortbyxorna, lagade mat i dom, sov i dom. Dom här ska jag ha på mig jämt, sa du. Snusen rann på tänderna, håret var ofixat och dina knotiga knän liksom pekade ut som pilar mot ensamheten som skulle komma att drabba mig. Riktiga direktiv, sanningsdagen, den sista dagen. Du hade shortsen hela dagen och såg ut som en rysk b-supporter. Jag sa det inte, men så såg du ut. Och sånt där fick jag stå ut med i ett och ett halvt år. Din snus som rann, dina knotiga armar och knän, din gälla fotbollsröst, ditt ofixade hår, dina äckliga fötter, din ilska när du inte kunde spela gitarren.

jag älskar dig.

springsteen såg ingenting från sin plats, med ryggen utåt. Men han är det sista jag såg när jag åkte ifrån dig morgonen därpå. Förlåt B, men jag kan inte. Jaha, tack för den här tiden då, sa jag oberört och gick. När jag stängde dörren hörde jag hur du gick fram och tillbaka i lägenheten och grät. Jag gick upp och gav dig en kram, sen försvann jag och såg dig inte på ett år.
Du har ingen aning om hur hårt din kärlek tog

alla pratar om separationsångest
men dom har inte sett mig
alla pratar om ensamhet
men dom känner inte mig

Jag tror inte jag är kär längre
ändå hatar jag att leva utan dig

man blir väl blind, som jag sagt så många gånger förut
vi har varit ifrån varandra nästan lika länge som vi satt ihop
och jag önskar att vi aldrig hade kvävt varandra

nu tittar hon på dina matcher
stöttar dig
och håller dig i handen

jag vet att det aldrig mer blir jag, och det gör mig på ett sätt lugn
för jag vet att man aldrig kan lita på dig igen
men på ett annat sätt gör det mig livrädd, för ett liv utan dig känns öde och tomt

hon skulle bara veta vad du gjort mot henne

jag kommer ihåg första gången vi skulle träffa mina föräldrar
du var jättenervös och bet sönder dina nagelband i bilen
vi lyssnade på smashing pumpkins stand inside your love och du beklagade dig för du var så blyg
du sa; jag blir inte mig själv
och; du har så många syskon
jag tittade på dig från passagerarsätet med stora ögon och log, sjöng med i refrängen;
Who wouldn't stand inside your love and die for
Who wouldn't be the one you love

dina nagelband var svullna när vi svängde in på  min gata, och sög på dom med dina nariga läppar. Jag höll dig i handen när vi gick in och sen sa vi inget mer. Vi sa egentligen ingenting på hela vägen till mig. Du blev så tyst när du var nervös.
Vi åt potatisgratäng, pappa hade lagat det för alla älskar hans gratäng, men du hatar gratäng. Du åt ändå, du pratade snabbt när du berättade något och hela tiden handen på ditt lår.
Vi åkte hem till dig igen på kvällen, du log och sa att jag hade en fin familj. Att det var enklare än du trott, nervositeten rann av dig och vi stannade på McDonald's. Du tog nån pepprad variant och fick tårar i ögonen. Du skulle jämt ta det starkaste fast du inte klarade av det.
På kvällen låg vi i soffan och tittade på film, ihopslingrade under dina lakan som din mamma gett dig och med hela livet framför oss. Hade jag vetat att du skulle lämna mig ensam hade jag sagt till dig varje sekund hur glad jag var att du var min
Men jag sa det inte, och sen försvann du för alltid.

i helgen firade ni elva månader och jag låg med en kille jag träffade ute i din stad
jag tror att alla är du.