svarta linjer. minns du hur det var den där vintern?

kent sjunger om en askgrå horisont och svarta linjer
jag faller in i gamla mönster och mina egna fallgropar
river upp mina egna sårskopror i jakten på något som jag inte kan hitta
svarta linjer
under ögonen
i själen
på mina vita kläder

snart två år sen och jag tror jag älskar att skada mig
genom att leta efter såren som jag hade då
antingen letar jag medvetet
eller så är det omedvetet
jag har faktiskt ingen aning
men minns du hur det var den där vintern?
minns ni hur jag var den där vintern?

jag vet inte om jag saknar en förlorad tid
eller om jag har förblindat mig i en påhittad sanning
hur som helst är jag ätnligen en person som jag drömt om så länge
horisonten är askgrå och mina kinder har svarta linjer
men jag är inte ensam längre


och när jag blundar finns där bara du

när vi träffats skrev jag en dikt av Karin Boye i min blogg,
det handlar om den där längtan förstår ni
det var så många som cirkulerade den kvällen
jag var som förlorad i min egen labyrint
och sen kom han

nu är det vi sen tre månader tillbaka
och jag har älskat honom sen dag ett

jag ska bli världens bästa flickvän
Jocke berg sjunger;
äntligen har jag hittat orden
och jag hittar dina händer under bordet

jag längtar efter allting vi ska uppleva tillsammans
nu när dina lemmar äntligen är mina

du måste vara galen som faller precis som jag

någon sa till mig; jag älskar er utan att ha sett er, ni verkar vara världens roligaste tillsammans
och jag ler med hela hjärtat
ser ni hur hela min själ vill bryta sig fri
för att bosätta sig i hans byrålåda
och förvaras där
hos honom
föralltid

på nätterna pratar han i sömnen
han skriker
jag vill jobba!
är du redan klar?
och, va lång tid det taaaaaar!!
jag skrattar och kysser honom på halsen
då kryper han tätt intill, trots att han tycker jag är alldeles för varm
för honom och hans svala hud

mina fingrar snuddar hans hela natten
och vi andas in varandras nacke
jag älskar dig


mina demoner förlamar mig

jag ska gå hel ur det här
till varje pris

sea of love

jag älskar
morgonen
när du
ligger
bredvid
och jag får
försvinna i
hela dn hud
och andas
hela dig

jag skulle ge dig allting du pekar på men bara när du inte hör vågar jag säga så

dåliga perioder och dåliga årstider
jag har fått för mig att jag är dömd att vara sveriges sämsta flickvän
trots att jag gör frukost på sängen
kliar dig på ryggen
diskar och lagar mat
köper blommor från torget
jag tror att jag inte kan vara bra längre

allting är ditt fel
jag har ju äntligen börjat älska nån igen
försvinn nu, förbaskade H.

världens räddaste man säger; det är som att få allt jag åtrår men inte kunna njuta av det

.

RSS 2.0