quietheart

Nu har jag startat en ny blogg på riktigt. Den heter
virvelvindenochjag
besök gärna. den här ska stå å damma.

Hej mina fyra läsare. Jag hatar blogspot.com. Var inte alls som jag tänkt mig. Startar inom kort upp en ny blogg här på blogg.se istället.

Ikväll ska jag och R ut och äta mat samt gå på bio. Ska bli jättemysigt. Funderar på att hålla honom i hand över bordet som på film. Får se hur det blir med det. Och imorn ska vi på roadtrip. Avslutningsvis skall det drickas vin. Eventuellt äta hemlagad trerätters. Han är fantastisk i köket.
Han är fantastisk på alla sätt. Hejdå, nu måste vi skynda ut i audi'n.

nu har jag en ny blogg.
jag heter
http://www.solskenefterregn.blogspot.com

där kan ni hitta mig. Jag valde namnet eftersom hela historien om R känns precis som solsken efter regn.

Hej hemliga bloggen. Jag funderar på att byta den här till blogspot. Bara för att då kan man ju kryssa i såna där rutor. Tycker jag verkar jättemysigt.
Inatt har jag sovit ensam förresten. Hjärtat var i skåne på arbetsresa. "arbetsresa" säger dom på jobbet och då svarar jag att HA! bara för ni är så olyckliga. Inte jättehäftigt av mig att svara så kanske, men så säger jag. Å andra sidan är jag ju inte så jättehäftig. Det vet ju alla ni (typ 4) läsare som läser den här bloggen.

Nu ska jag nog försöka byta blogg. Fast den här får vara kvar. Terapibloggar är jättebra när man är vilsen. Jag vill bara inte att H ska vara omnämd i mitt liv med R.

Jag har börjat älska små saker. Ett träd som blommar ut i rosa och en fylld fruktskål. Såna små saker. Jag älskar hans fingrar över min ryggrad innan jag lägger mig. Jag älskar mina fingrar genom hans tunna mörka hår. Det är så mycket som gör mig glad just nu. En del säger att det beror på våren men jag vet ju vad det är. Kärlek.

Jag sitter i vårat vardagsrum och det luktar öl. Det känns som det är öl överallt. På golvet, i taket, på bordet, bakom elementen. Jag kvävs av alla dofter. De kväver mig. Jag känner mig fast i en annan människas kropp. Jag tappar luften, den slås ur mina lungor. Krampaktigt försöker jag hitta tillbaka, hur gör man? Hur gör man för att andas på riktigt igen?

Vi sitter 5 tjejer i ett rum där vi förut varit fyra. Tjej nummer fem har tagit min plats. Jag känner dom inte längre, mina fina vänner. Jag vet inte om det är jag själv som bygger upp en fantasi om att jag skulle vara utstött på något sätt, eller om det faktsikt är så. För plötsligt vet tjej nummer fem saker om dom andra som jag inte hade en aning om. Och på hennes hala tunga slinker det ut, jag blir så tom. Jag känner mig så övergiven när jag inte är en del längre.
Jag vet att det är mitt fel. Jag hör ju inte av mig, varför skulle dom göra det då? Jag är ju yngre och så, jag är inte från stan. Vi har inte känt varandra hela livet, vi har inte delat alla dessa minnen.
Och trots att jag verkligen gillar tjej nummer fem jättemycket så blir jag ledsen och avundssjuk. Jag vill vara en del av massan, jag vill ha ett gäng, jag vill också vara med!

Jag tar ett djupt andetag och inser att det inte alls var en stor grej jag missat. En aktivitet där, nån liten hemlis där. Det kom ju fram ändå och jag är lika glad nu att jag vet som jag skulle vara då. Men jag hatar att inte få vara först i rummet. Jag hatar det.

Klockan 00.02 kommer jag hem till vårat hem och alla hans killkompisar är där. Jag känner mig stor och fet och tråkig. Jag skrattar vid fel tillfällen och alla blir tysta. Nån lägger ifrån sig gitarren, avbryter mitt i sången. Nån annan harklar sig och sitter tio sekunder extra på toaletten för att slippa den pinsamma tystnaden.

Kan inte nån gräva ner mig?

Jag älskar hans varma hud.

Jävla skit-vin. Jävla skit ex. Jävla skitsöndag.

när dom släcker på scenen och ensam kvar är hjärtat mitt för att torka bord
står jag långt där bakom, kanske är jag redan hemma, kankse står jag någonstans och väntar
(jag längtar efter dig när du inte är här)

J.Berg sjunger: älskling vi ska alla dö, och någon annan skriver att alla ska vi dö, ja allting dör tillslut. Jag tittar på mina vita rosor jag köpte men som höll sig i ett dygn. I mitten reser sig den sig tappert och det känns som jag lever det känns som att vi är just där när allting runtomkring oss dör när vi står kvar



jag vaknar bredvid honom på morgonen och han viskar trötta ord i mina öron. han kysser mig på pannan, önskar mig en bra dag och slängkysser mig från kudden när jag reser mig för att gå. han säger: du är fantastisk. och äntligen tror jag på det.

Vi väntar på mitt namn på brevinkastet. Då kan alla se det vi känner. Här bor B och R. Det är bara vårat.
I ett hav av randiga kalsonger hänger Kajsa Anka som är urblekt av alla dessa år av tvättmedel och tajta jeans. Hon ler mot mig i virrvarret av randigt. Hon bevisar att det bor någon mer än mannen med trehundra par kalsonger här. Bevisen gör mig trygg.

 

solen går ner bakom tegelhusen som tappat färgen. Vi tappar färgen allesammans, Kajsa och tegelhusen, men du och jag älskling, vi blir bara tydligare mot alla fasader som bleknar.

21.00. pannkakor i rasande fart innan vi måste sova igen.
hos dig är jag underbar.