quietheart

27 dagar kvar till thåström. Jag försöker att inte tänka på dig alls under dagarna, men ibland dyker du upp iallafall. Som att det inte ens går att vänja bort dig, fast du varit borta i över ett år.
Imorn är det första dagen i mars. Jag får ångest varje gång en ny månad påbörjas, men jag måste sluta med det nu. Det är så lönlöst att tänka på dig ens.

För 3 veckor sen skickade du tusen sms och skrev att du älskade mig. Och samma kväll träffade jag en annan man, och det var väl det som gjorde dig svartsjuk kanske. Ikväll ska jag träffa honom igen. Fast han är inte intresserad av mig. Jag vill bara ha dig svartsjuk, eller nåt. Vill att du ska inse vad du förlorat. Man blir väl sån ibland. ung och dum.

Dag 3 i min bearbetning. Första dagarna gick bra. Vi har inte pratat sen fredagen den 13e, dagen då allt hände, dagen innan alla hjärtans dag. Men så skrev han igår och hjärtat stannade. Jag bara blir sån. Men jag svarade knappt och var tråkig och tvär, det är ju så man ska vara sägs det. Men det är ju inte jag, och det känns så himla fel!

Dag 3 idag som sagt. Redan fått bakslag. Insåg hur mycket jag saknar honom förut.
bara ett hej, ett sms, en hand på min mage, våra knäskålar mot varandra.
och det slog mig när jag läste min dagbok förut
att i 3 år har det konstant handlat om dig. ända sen vi träffades har det bara varit du du du. sen första dagen.
du har varit min fasta punkt, den som bekräftat att jag är jag och att jag finns
och nu kan jag inte luta mig mot det längre
ändå sitter jag här med gamla dagböcker överallt och minns ingenting annat än våra varma somrar
och våran kalla vinter

Idag ska jag gå vidare. Jag bestämde mig för det på tåget när jag lyssnade på våra gamla kentlåtar. Och sen lyssnade jag på hellströms för en lång lång tid

Jag kommer inte älska dig
För resten av livet
Vill inte leva med tungan hängades utanför
Och tycka synd om mig själv

Jag kommer inte höra av mig igen
Och jag kommer inte ta skuld
Så säg det och få det gjort

jag säger det igen
idag börjar mitt projekt
jag kan inte vänta på dig hela livet
men trots det här så vet jag att Du är den enda som kan ge mig gåshud bara genom en blick
jag ska inte glömma
och jag ska inte hoppas heller
jag ska inte göra nånting
jag ska bara inte låta dig ta för stor del av mitt liv längre
jag är så trött på dina lögner

och du, du får skylla dig själv
i have the fire burning desperateley
but you keep stopping me
release me!

Jag vet att det är svårt över telefon
men när jag har dig nära
vill du därifrån
jag vet att du har tänkt
men berätta hur du mår

känns som att allt det här dumma endast beror på att du är sjuk.
och vi som sa att inget skulle skilja vår kärlek åt
inte ens sjukdomar och hösten eller den mörka vintern

men din sjukdom förstörde oss
och nu är jag ensam
och du har alla i hela världen
+ en tjej.

hur fan kan klockorna fortsätta gå
och människor fortsätta leva sina liv
när mitt liv slutade för över ett år sen
och jag har aldrig hittat tillbaka

varför kan alla människor utan jag?

Han har blivit ihop med henne igen. Hela facebook önskar dom grattis och lycka till och gud vad roligt.
Jag sitter ensam på mitt rum och gråter. Vi pratar ingenting längre. Det har gått en vecka.
Jag kommer aldrig komma hel ur det här. Varför ska hon få ta min plats? Varför varför varför spelas vårat liv upp som en repris för er? Jag orkar inte.
Jag fick inte ens bekräftelsehångla igår, och den enda potentiella rebound killen just nu har "typ" tjej vilket gör mig ännu mer ledsen. Det här har varit den längsta vintern i mitt liv.

jag ör full, och när jag är full saknar jag digännu mer. för det är då du dyker upp som tydlgast.

det har gått fem dagar sen du slet ut mitt hjärta på nytt
fem dagar som jag tvingat mig själv med sysselsättning
när du försvann första gången sa du
du måste hitta på saker att göra b, jag vet att du kan
och jag gjorde som du sa
men ingenting kändes på riktigt utan dig

nu sitter jag här igen
för fem dagar sen så spolades mitt liv tillbaka ett år
och sysselsättninge hjälper inte
vad fan hjälper?

ensamheten blir som ett gift
och jag vill inte bli lycklig med nån annan!

jag önskar att vattnet under broarna slutat rinna
det är försent nu lilla du, sa du
det har runnit för mycket vatten
men jag har ju väntat här? jag har stått vid strandens kant
med utsträckta armar
och väntat på dig dig dig
i över 400 dagar
för vem är det försent egentligen?
vad ville du att jag skulle göra?
för jag har gjort precis allt som förväntats av mig

jag vill vara vi

Sysselsättning, sysselsättning, sysselsättning.
Är redan trött på tystheten. Det är för tyst. Inte ens en fråga hur jag mår, och allting känns så värdelöst
som att min kraftreserv nu tagit slut
det jag väntat på att den ska, hela året

Och nu sitter jag här ensam igen
han har väl nån ny nu redan
det skulle inte förvåna mig
hoppa mellan stenarna
gå vidare utan att egentligen alls gå vidare
för det är ju så du gör, och det är därför du kommer tillbaka

men nu kommer du inte tillbaka mer.

det fattades bara det.
Visst ärlivet fantastiskt?
alla dessa lögner och denna jävla falskhet
och jag är världens mest idiotiska människa
jag suger i mig varenda ord och tolkar det som att du vill ha mig
men du vill inte ha nånting från mig,
och jag kommer få nån jävla avskedskonsert med dig -
- iår igen
jag orkar inte.

varför älskar jag dig så mycket,
och varför vågar du inte komma tillbaka?
för det var precis det du sa
vi kan inte ses B, för jag vill inte att vi / Jag ska få känslor igen
nu när jag äntligen gått vidare

det kändes som du tog en kniv och började vid fötterna och slet den enda upp till mitt ansikte
för att sen börja om
och när du passerar hjärtat borra in kniven
ända till min sargade själ rinner ur mig

Ikväll är jag så himla ledsen. Mest för att jag hade hoppats att jag skulle få vara hos H hela veckan, men så blir det ett dygn bara. När ska jag sluta bygga upp massa förväntingar? Jag blir ju bara ledsen.

Minns du våra fram och tillbaka resor
tranås - frinanryd, tranås - jönköping, tranås - linköping
tur och retur
det är så jävla långt att åka
sa du jämt
vi bränner en bilskiva!
och bilskivorna blev vårat gift och våran drog
tillsammans satt vi där i din evighetsbil
och sjöng
du lutade huvudet åt vänster i refrängen
och jag tittade på dig i smyg för du blundade alltid

i love you with all my madness in my soul

springsteen
lundell
kent
smashing pumpkins
det var alltid en speciell period vi hamnade i
och jag älskade dig lika mycket varje gång
för det kändes som du var jag

vi måste fly den här jävla staden
skrek du
jag hatar den, alla känner alla
ingenting händer
du var så förtvivlad
och ja sa, med dig så kan jag åka var du vill
så ibland bara åkte vi
ingenstans och överallt
i din röda evighetsbil

du är det bästa som har hänt mig
sa du
och sen försvann du
ingenting har någonsin varit mer fel

Baby this town rips the bones from your back
Its a death trap, its a suicide rap
We gotta get out while were young
`cause tramps like us, baby we were born to run

jag fattar ingenting
och jag ser bara tecken
bilder säger stanna
bilder säger gå
vi pratar inte mera
eller gifter oss till hösten
saker förändras när tiden går

du kände mig när
åren var terminer
när sommaren var helig
och nätterna var allt
du har vart densamma
som en klippa genom tiden
med en hand som
verkat räcka åt oss alla

minns du när vi satt
utanför Strandbaden i Falkenberg
och lyssnade på när
havet blåste in
det var långt innan henne
det var långt före allt
men jag kan inte komma på
att jag saknade nåt då

och dom säger att stan har blivit tyst och tom och öde älskling
att det kommer bli en lång kall vinter

En ny typ av hopp och lust har jag fått. Jag vill samla varenda känsla i en ask så det aldrig mer försvinner, men jag vet att man inte kan göra så, och jag vet att jag inte får känna såhär fören jag har mer kött på benen.
Igår var allting som vanligt igen.
Om en vecka sitter jag bredvid H i hans bil, ligger bredvid honom i hans soffa, äter med honom runt hans bord. Kan man älska en människa för mycket, eller är allt det här bara ett löjligt påhitt om kärleken som övervinner allt?

jag har hittat nånting vackert vännen
ser du vad jag ser?
jag är nästan som du

"inget samtal ikväll alltså...synd..men du har väl fått napp då. Jag som såg fram emot att få prata med dig inatt...Ps. Jag älskar dig"

Jag fick typ 8 olika såna här sms från H inatt. Han var nykter och jag var full.

exploderar snart av mina egna känslor
vaknar och känner mig inte utsövd alls
inte det minsta

jag har börjat drömma om dig igen
drömmer om hur det är du och jag
hur vi delar kudde
hur vi leker med varandras fingrar
och hur jag smeker din grop på ryggen mellan skulderbladen

och i drömmarna skrattar du.
du lägger ner ditt huvud mellan min hals och min armhåla
på min axel, och du tittar upp för att se om jag skrattar med dig
sen kryper du tätt intill och säger att;
det finns ingen som du B, du är underbar. förlåt för jag är såhär.

sen försvinner han.
bort
bort från mig
bort
från verkligheten, från oss
jag blir ensam och vaknar ensam.

ibland kan jag känna din doft på stan
ställer mig bakom och andas in varenda kroppsånga
låtsas att det är du
ser dig överallt, din rygg
men ryggarna vänder tillbaka och det är aldrig ditt ansikte

Jag tror jag blir galen snart
för jag är ingenting utan dig
hur kunde du lämna mig ensam?

Vaknar och känner mig hopplöst ensam idag
vill inte till skolan för att träffa folk som inte ger mig någonting
vill bara vara hos dig dig dig
men du är inte här

Igår kändes du precis som vanligt igen. Det kändes som mitt liv just spolats tillbaka 410 dagar, och att du satt där i din urtvättade tröja och skrattade tillsammans med mig. Att vi skämtade om saker som bara vi förstod, att det var vi mot världen, så som vi en gång sa att det alltid skulle vara.
Alla människor har bra och dåliga dagar antar jag, och dina depressionsdagar överväger dina lyckliga. Jag har sett på håll hur försjuknen du är i din egen bedrövlighet, och jag vill inget annat än att finnas där för dig.
Men jag finns när det passar dig, däremellan verkar jag inte spela någon större roll, och ändå sitter jag där, dag efter dag, natt efter natt, väntar på ett tecken, väntar på att du ska säga "jag är en idiot, kom tillbaka" och väntar på att det ska bli som förut. Man blir tillslut helt blind på verkligheten.

Tårar rann dörrar small dramatik.
”Tro inte att jag tänker sitta o höra på om dina nya på nåt fik”
Sen blev det augusti o lite mer liv än vi hade hoppats på
men det löste sig o nu är det vår igen o jag undrar hur du mår igen
H och jag världens vackraste par
H och jag det var menat o va

När jag sover spolas det tillbaka. Som ett band som hakat upp sig. "jag kan inte, jag kan inte, förlåt jag kan inte"
Jag hatar dig för du gav upp.

Den här stan är ägnad dig.
Alla gator hånar mig
Oh mina tårar,
din stad vet att allt är alldeles för sent
Jag vet jag har mig själv o skylla.
Har vetat det varenda fylla
Varje gång jag skakat hem o längtat efter dig igen
Alla filmer alla böcker handlar om dig
alla ryggar tillhör dig tills jag går fram
”Förlåt jag trodde det var nån annan”

Pissdag, pisshelg, piss med allt. Legat hemma och gråtit över dig hela helgen. Vad händer med dig, din smärta känns ju ända hit. Vill sitta bredvid dig som jag brukade på söndagar. Det var ju fotbollssöndag idag också, och jag har inte ens ord för hur jag saknar våra fotbollssöndagar. Jag saknar hela din. Hur länge ska jag stå ut?