quietheart

det var min längtan som brann så
och självklart en flaska vin för mycket
vad jag än gör blir allt bara fel
jag får prestationsångest

-du har inte gjort något fel
det var din längtan som brann så

jag är den sämsta värdinnan nånsin
men han älskar mig iallafall

Han är glansig i ögonen av allt vin han druckit
skjortan är uppknäppt en knapp för mycket
han blottar sin bröstmatta och min väninna viker sig av skratt

kom hit älskling, säger jag och kysser honom framför alla människor
hans läppar färgas mörkt röda av mitt läppstift
och vi skrattar ännu mer och förklarar för honom hur det ser ut
mera mera säger han och det glänser till i hans ögon
så jag pussar hans läppar
röda som blod
tills vi delat på det som fanns kvar

nu ska vi dansa viskar han och drar ut mig bland allt folk
vi dansar tryckare till en rocklåt och folk hoppar förbi
berusade av alkoholens gifter
tomma blickar som söker en likadan
jag glömmer allt för en sekund och andas in hans aromer

vi hamnar på en tråkig efterfest
fyra par och ett tvspel
vi tittar slött i glaset och dricker snabbast av alla
nu går vi hem och ligger med varandra viskar han
och vi försvinner ut i den kalla natten
på språng efter nattens sista berusning
så ramlar vi in i lägenheten och fullföljer det vi femton minuter tidigare pratade om
slutligen somnar vi i ett rum av ånga
hans överläpp är alldeles fuktig
och han tittar på mig
jag byter bort allting i världen för att få vara med dig

Jag och min granne lyssnade på socker i hennes flickrum. Väggarna var prydda med tusentals fotografier, kvitton, minnen från hennes liv. Vi var inte mer än tolv, kanske var vi tretton år. Det var nu vi skulle knyta band med husguden.

Hennes föräldrar var religiösa och hörde textraden om jesus och hans missbruk. Fadern blev alldeles galen, någonting svart föddes i hans vänliga ögon. Han skrek att vi inte skulle lyssna på sån här fientlig musik. Ilskan sköljde över honom. Hans skrik måste ha hörts ut på gatan.
Jag och min kompis tittade på varandra och hennes läpp darrade. Det gjorde den alltid när hon fick skäll och hon försökte alltid dölja det. Ett snabbt tryck på delete och de var borta. Kent, våran husgud, vårat nya missbruk.
Jag sa till henne, din pappa är rädd för det främmande men det är inte vi.

På kvällarna den sommaren tältade vi på min baksida. Det var stort. Vi kände oss som om vi levde i en annan värld, en djungel, en öken, en annan planet. På natten gick vi barfota genom det daggvåta gräset och så sjöng vi mot hennes hus, JESUS HAN HAR KICKAT HEROIN, sen skrattade vi och la oss ner för att titta på stjärnorna. Hennes röda hår böljade i det våta gräset och nyklippta gröna strån klibbade fast på våra brunbrända armar. Jag har så mycket fräknar sa hon ledset och jag log och tänkte att det här är allt. Det här är allt.

Ibland kunde vi cykla tillsammans hur långt som helst. Det var så det kändes iallafall. Egentligen lämnade vi inte ens orten. Vi cyklade barfota och kände vinden silas mellan våra tår. I freestyle lyssnade vi på jesus som kickar heroin. Vi ska förvandla ramlösa till vin, skrattade vi och cyklade hem till henne. I hennes kök tog vi fram ramlösa och blandade ner mörk mörk svartvinbärssaft. Det här är vårat vin, livets dryck, sa vi och försvann ut på grässlätterna. Vi byggde en koja och åt mariekex och drack vårat hemgjorda vin. Vi sjöng låtar som vi skrev själva och vi dansade i solstrålarna.

Men sommaren försvann. Allting försvinner tillslut, jorden snurrar och tiden går. Den gigantiska klockan tickar. Vi gick i skola i olika städer trots att vi bodde 20 meter ifrån varandra. Så vi slets isär och nu kan vi inte prata om nånting längre. Hon är i ett annat land nu, pluggar och dricker riktigt vin med mörka män. Jag sitter i ett sverige som är täckt av tung tung vit snö. Den har lagt sig som ett skyddande skal över det daggvåta gräset.
Och jag vaknar till mitt i natten, tittar på min stora kärlek. Han ligger bredvid, andas tunga levande andetag. Bröstkorgen rör sig systematiskt och hans fingertoppar rycker till när jag smeker honom över håret. Den stora vita björnen ligger kvar, den har lagt sig över asfalten och husen. Jag hoppas att den inte ger sig av. Så vi kan ligga kvar.

Någonting tar slut och något annat tar vid. Men jag kommer alltid älska sommaren när Kent vann över mig.

jag satt på ett tåg långt bort från dig
på väg hem till en ort helt täckt av snö
röda hus, vita knutar snön följde med hela vägen till staketens kant
de vita bergen av skottat fruset regn tornar upp sig
målar om min värld

kylan blev min vän
min ursäkt för att gömma mig igen
i musiken

jag lyssnade på låtar som skulle få mig att växa
de skulle sätta ord på mitt liv på mina känslor på mig
för plötsligt kände jag mig femhundra meter över marken
med ett ryck stannade tåget och jag
väcks ur min dvala

så obegiligt stort att du vill
vara
min

JAG TÄNKTE;
ska det alltid kännas såhär?
var är min ångest, mina demoner, var är jag?
JAG HITTAR INTE ALLTING JAG LÄRT MIG LEVA MED

OCH DET SLOG MIG;
det är såhär mitt liv kommer se ut
föralltid

ett under att du ser mig
att du fortfarande ser mig som någon
som kan ge dig
någonting
att du vill vara min

kylan har blivit min vän
min ursäkt för att klampa in i ditt hem och krypa ner under ditt täcke
och musiken;
ja musken den förstår
HÖR DU SANNINGEN DEN LÄT SOM ETT SKRATT

jag kan inte vänta längre
måste tömma mina lungor på din luft
och andas in den på nytt
jag älskar dig.

06.02
Väckarklockan ringer högre än vanligt. Han ligger på min arm och dreglar.
-JAG VILL LIGGA KVAR I DIN FAMN FÖRALLTID!
Sen ställer han om väckarklockan och sover 10 minuter till.
ring ring
- NEJ inte redan, säger han. Slingrar sig runt hela min kropp.
Håret står åt alla håll och han luktar nattsvett och underbart. Jag orkar inte ens öppna ögonen och pussar honom tafatt i mörkret. Upp med dig bigboy säger jag och rufsar honom i håret. Han går upp och jag somnar om.
Innan han åker till jobbet springer han in och slänger sig om mig och kramar mig så mina revben nästan går av. Vi ses ikväll, säger han. Rusar iväg, knyter halsduken på vägen och låser dörren om sig.

Jag älskar att vakna med honom.

tack älskling

För sex månader sen skrev jag sorgliga texter om brustet hjärta
och kampen att gå vidare.
Av nån lustig anledning lockar det till sig fler läsare och kommentarer än den lyckliga kärleken.

Man intalade sig själv att kärleken var odödlig, fast det egentligen var precis tvärtom.
Jag blev inte ju starkare av att hålla mig kvar hos nån som gjorde mig illa. Jag blir starkare av att se över axeln
och inse vilka som står kvar när andra flyr



Överallt läser jag i tidningar hur man håller kärleken vid liv.
JAG VILL INTE HA ERA JÄVLA RÅD OCH DIREKTIV
ingen alls förutom han och jag kan förklara för oss hur man håller kärleken vid liv
det räcker med att han vänder sig om när vi går skilda vägar på stan
- dunk dunk dunk
så slår mitt hjärta ett extra slag



och jag står på perrongen och ser mig om längs snötäckta vyer
minns ni hur det var den där vintern?
det enda jag vill förmedla är hur det känns just nu
jag står maktlös inför kärleken igen
för allt som existerar mellan krigen och all denna meningslöshet
det är du
det är alltid bara du

jag önskar alla kände samma sak

hur det var då

man gick väl omkring i en dimma
sa saker man inte stod för
och skrattade folk rakt upp i ansiktet
allt var en seger

man köpte väl tusentals klänningar
kände sig som nån jävla queen
och hånglade tills man spydde

man hade väl egentligen varken
samvete eller ånger
nätterna var bara våra
ingen kunde stampa sönder våra revir

men nätterna övertogs av andra alfahanar
vi fick vika av åt sidan
blev elaka mot varandra
man dränkte sanningen i ångor av alkohol

inget hade nån mening alls
och man kände sig väl bara jävligt äcklig
allt kan förändras på en sekund blott

och sen låg man väl ensam hemma igen
kved i fosterställning
för att naturligt nog känna sig
besegrad

hur det är nu

allting handlar om den självklara mängden
vi sticker inte ut och passar inte in
allting följer ett sicksack mönster
upp på sociala ner på systemet

jag bröt mig väl fri
inte ska jag säga annat
och självklart saknar jag när
vi gick som segrare över kullerstenarna
men jag skulle inte byta bort en sekund av det här

nån träffade nån
en annan en annan
jag träffade honom
det var inte mer med det

och tryggheten infann sig
jakten på närhet nådde ett slut
ångesten svepte undan
la sig under det tjocka täcket
för att stanna

sen kröp man ner under ett annat täcke
fosterställning
men min rygg snuddar vid hans mage
jag ska aldrig mer vara ensam

Du ser mej stå där på tricken igen
Står och hänger med huvet mot väggen
Du undrar: ”Varför går du inte att nå?
Du borde få en telefon”
Och nere i trappan släpar vakterna bort nåt fyllo
som dom har sparkat på
Det finns så många som tycker som dej
Att det är helt OK
Men jag kan inte hjälpa det

Det är kanske konstigt att vi aldrig
springer på varann mer
Jag har funderat på det
Men jag hatar dom ställena du känner till
Och dom vännerna du rör dej med
Och jag kan inte hjälpa det

”Det är ett mindre brott att råna en bank
än att äga den” sa Berthold Brecht
Och nu när jag ser dej med kotlettfrippa och atachén
Så håller jag med han om det
Och jag kan inte hjälpa det
Det är nog så för alltid min vän
För alltid min vän

och jag vet
att i världen finns ingen
som du


mitt stora
stora hjärta