quietheart

jag har fastnat i ett mittemellanrum där jag tycker att jag är mer värd det här än någon annan,
och att jag inte är värd allt det här alls
för så många idioter som kletat och kladdat och skrikit och sabbat
såklart trodde jag det var så det skulle se ut
att det var jag och idioterna mot resten av världen

men sen kom Du, och ingenting har någonsin varit mer rätt än just det

jag blir arg på mig själv för alla år jag kastat bort
alla känslor jag försökt få besvarade
jag blir förbannad på mig själv som tillåtit andra att behandla mig som luft eller som någonting helt annat
men aldrig som jag förtjänat
det gör mig så arg att jag en gång var den människan
att jag aldrig kunde förstå

- för nittio dagar sen träffade jag någon som fick mig att inse allt det här
det tog honom en timme kankse, eller var det en minut?
jag minns inte alls
men sen dess har jag varit fast,
och sen dess är hela jag tusen gånger bättre
nu förstår jag allt
och jag vill alltid låta min andedräkt fastna i din sträva nacke
alltid