quietheart

vi pratar inte längre
och det är ömsom jätteskönt
ömsom jättejobbigt

jag börjar förstå att du inte behandlar mig som jag förtjänar
och jag börjar förstå att det inte ska vara du och jag längre
även om jag alltid trott att vi var det vackraste som nånsin funnits.
mitt liv cirkulerade kring Lasse Lindh's:
"jag vet att vi inte är dom första, att tusen tusen andra före oss
har gjort det vi gjort och kännt det vi kännt
men det känns ändå som vi är dom första och dom vackraste nånsin"

och sen fick jag höra Lisa Miskovsky's - Butterfly man
och om man byter hennes du, mot jag, och tvärtom handlar låten om oss två nu
"i took your pain and filled your empty heart
you stole my dreams, you broke my soul apart"

och för tillfället har ingen textrad passat in bättre

Hur kunde jag lägga ner så många timmar på oss
hur kunde jag tro och vilja att det skulle vara du och jag för alltid?
För dig finns inget föralltid, förutom med B som du är otrogen mot.
fyfan för dig H