quietheart

när hösten tränger sig på fångas man av en olustig känsla man inte riktigt kan sätta ord på
det är som att världen blir en svartvit tavla
och på  h&m säljer man kläder i orange, lila och brunt. Likadant varje år
som att fylla ut tavlan. en färgklick och ett tyst rop på hjälp;
gör mig inte till en svartvit människa, gör mig inte grå

-

i en lägenhet på ågatan hänger en tavla som föreställer new york i rusningstid
allt är grått utan taxibilarna som är gula
soffan är svart, väggarna vita, tvn i metallic. gardinerna är gråtunga, mattan beige
en vissen blomma suckar i fönstret i väntan på något annat
och i köket står H A N
visslandes på Mercury's - Under Pressure rör han om i en kastrull som visar att nån mer än han bor där idag
sen vänder han sig mot mig i soffan när han tror att jag inte märker det
han ler, drömmer och när blickarna möts rodnar han och ger mig en slängkyss

-

jag citerade mannen jag hatar
"jag blir konstig på hösten" sa jag
visste att h&m's klädsortiment inte skulle göra någon skillnad iår heller
tog för givet att allting skulle bli precis som förut
idag, fyra månader efter mina dåligt valda ord sitter jag i hans soffa och han slängkysser mig
sen hoppas jag upp på diskbänken och vi hånglar så maten nästan bränns vid
maten, mumlar han mellan tungorna och sliter sig
drar med fingrarna genom mitt hår, visslar på queenlåtar och ler.
den här hösten är den bästa i mitt liv.