quietheart

winnerbäck sjunger;
jag gillar stångån på hösten när vardagsslumpen lagt sig över torgen

men jag hatar stångån på hösten
jag hatar meningslösa dagar som försvinner i väntan på nåt annat
vart tar all min tid vägen?

musiken fyller ekot mellan mina tomma väggar
jag förstår inte vad du ser hos mig
du måste va blind för du kan inte se hur fel jag är
tänk om jag aldrig nånsin inser att jag är värd det här?

förra veckan slog det mig att jag inte kan leva i det förflutna längre
för jag har hittat min framtid
det gjorde mig livrädd och jag villa riva murar, krossa drömmar, slita världen i stycken
rädslan tog över allt
tills jag fick lägga mig i din varma famn igen och bara andas


jag hatar stångån på hösten
och den här stan är bara ännu ett fel