quietheart

SLÄPP ALDRIG IN DOM
DET ÄR ETT KALLT KRIG

när jag mådde som sämst försvann hon
jag stod med svarta linjer under ögonen och kände mig trasig
hon sa, du är dum i huvet som inte fattar
jag har ställt upp för dig hela tiden
men nu är du bara dum i huvet
han vill ju inte ha dig

så jag köpte det
och vi hamnade på kant
jag torkade bort alla svarta linjer
jag gjorde allting på hennes villkor för att inte förlora kriget
hoppades att om jag gjorde som hon ville skulle vi aldrig komma ifrån varandra
jag är dum i huvet och hon ställer upp för mig

kriget tog inte slut
är det ett straff för nånting jag gjort?
det blev år av svek och lögner
hon ljög för mig och jag skällde på folk som sa emot henne
jag skällde tills jag gick i tusen bitar, bad dom lämna henne ifred för att hon inte alls ljög
hatet bara växte i mig mot människor som ville henne illa
men som alltid kom sanningen fram och det var ju mig hon hade ljugit för

orken bara rann ur mig.
jag satt på perrongen och kände mig dum och ful
vad hade jag gjort för att förtjäna detta svek?
jag förstod aldrig
men vi var systrar och systrar förlåter
så jag förlät

är jag en syndare i guds arkiv?
jag kan inte sluta undra, vad är det jag har gjort?

nu skäller hon varje dag eller är det kanske varje vecka bara?
jag vet inte, jag kan inte räkna dagarna längre
det suger ur all min kraft
vad är det jag har gjort?

jag orkar inte bråka mer
JAG VILL INTE HA

hur gör man
älskade syster
hur vill du att jag ska vara