quietheart

jag vaknar i plågoandar och ensamhet som sliter mig i tusen bitar
ingen hemma mer än jag och drömmen plågar mig, svetten stannar på min panna likt pärlor
och sen äntligen gemenskapen. hem kom han och ögonen lyste röda
jag tittade och log när han dansade i dörrspringan
(jag älskar dig, jag älskar dig)

och sen en kommentar som speglats mot min dröm om övergivenhet
jag tror jag gick i tusen bitar
jocke berg sjunger: nu ska allting lagas, nu ska allt bli helt
men tänk om jag inte alls kan lagas? Jag förstår inte hur det ska gå till..
och natten blev lång, alldeles för lång
hur kan man vara så konflikträdd som jag är? är jag världens räddaste kvinna?
(jag älskar din ork jag älskar din kamp)

jag vaknar fem timmar senare och bländas av en sol genom persiennen. Han ler och är vackrast i hela världen.
hur kunde vi vara så rädda för varandra fem timmar tidigare?
Jag älskar dig, jag älskar dig!

men ibland känns 2010 så förorenat.