quietheart

när dom släcker på scenen och ensam kvar är hjärtat mitt för att torka bord
står jag långt där bakom, kanske är jag redan hemma, kankse står jag någonstans och väntar
(jag längtar efter dig när du inte är här)

J.Berg sjunger: älskling vi ska alla dö, och någon annan skriver att alla ska vi dö, ja allting dör tillslut. Jag tittar på mina vita rosor jag köpte men som höll sig i ett dygn. I mitten reser sig den sig tappert och det känns som jag lever det känns som att vi är just där när allting runtomkring oss dör när vi står kvar



jag vaknar bredvid honom på morgonen och han viskar trötta ord i mina öron. han kysser mig på pannan, önskar mig en bra dag och slängkysser mig från kudden när jag reser mig för att gå. han säger: du är fantastisk. och äntligen tror jag på det.

Vi väntar på mitt namn på brevinkastet. Då kan alla se det vi känner. Här bor B och R. Det är bara vårat.
I ett hav av randiga kalsonger hänger Kajsa Anka som är urblekt av alla dessa år av tvättmedel och tajta jeans. Hon ler mot mig i virrvarret av randigt. Hon bevisar att det bor någon mer än mannen med trehundra par kalsonger här. Bevisen gör mig trygg.

 

solen går ner bakom tegelhusen som tappat färgen. Vi tappar färgen allesammans, Kajsa och tegelhusen, men du och jag älskling, vi blir bara tydligare mot alla fasader som bleknar.

21.00. pannkakor i rasande fart innan vi måste sova igen.
hos dig är jag underbar.